Equmeniakyrkan Borlänge För dig
Det verkar vara ett riktigt ”äppelår”i år, trädens grenar är tunga av mognande frukt. Och det har varit krusbär, vinbär, körsbär och päron i trädgården. Från skogen kommer blåbär, svampar och lingon, ser jag på bilder eftersom jag inte är någon plockarmänniska. Och jag undrar hur kunde det bli så här? Det var så kallt i maj och inga pollinerare, sen brännvarmt och torka i juni, inget surr i trädgården. Sen kom regn och regn i juli och augusti och ändå bär träd och buskar frukt, markerna bjuder på sina gåvor, trots allt.
Johannesevangeliet kapitel 15 handlar om att leva med Jesus, beskrivet med odlartermer. Jag är en gren, som om jag sitter kvar i stammen, vinstocken, får näring och kan bära frukt. Vinstocken är Jesus Kristus som ger livet, kraften, växten, frukten. Jag kan inte göra mer än att ta emot och vara kvar. Blommorna är ganska små, oansenliga, men sen växer fruktämnena till och mognar. Och det verkar som att frukterna är till för andra, i Joh 15:16 säger Jesus att vi ska ”gå ut i världen och bära frukt, frukt som består”. Inblandat i talet där Jesus säger att han är vinstocken så talar han om kärlek, att älska varandra som han har älskat oss och att vi är hans vänner.
Det handlar om en relation, eftersom människan är mer än en grönsak. Bli kvar i relationen, så blir kraften kvar i dig. Bli kvar i min kärlek, säger Jesus (Joh 15:9) och grunden är att du är älskad. ”Liksom Fadern har älskat mig, så har jag älskat er. Bli kvar i min kärlek”. Bli kvar. Bli kvar och gå ut, vänd livet utåt, låt människor ta del av din frukt som kommer ur relationen med Jesus, låt andra få smaka, ta del, ta emot, bli delaktiga. Och upptäcka att Jesus Kristus är den som ger liv, ger en fästpunkt, ett centrum, ett sammanhang, ger frukt. Eftersom Jesus är världens frälsare, räddare, kungars kung, Gud, den högste och vännen, den närmaste, grunden, har all makt i himmel och på jord, så säger han ”Gå därför ut och gör alla människor till lärjungar, döp dem i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn och lär dem att hålla alla de bud jag har gett er. Och jag är med er alla dagar till tidens slut”. (Matt 28:18-20)
Bli kvar och gå ut.
Men det är som att något hela tiden vill vända oss bort, distrahera, splittra, få oss att söka någon annanstans, motverka det helhjärtade, mer få oss att kapa, lämna och gå bort. Här får vi om och om igen vända oss till Jesus, återvända till källan, grunden, relationen, fästpunkten; jag är älskad av dig och det är här jag har Livet. Jesus talar också om att han ansar, klipper bort de grenar som inte bär frukt. Det betyder inte att Jesus kapar våra liv, ger oss förluster. Utan det är en del av livet, förutsättningarna här på jorden. Jesus vill ge dig liv och glädje, förutsättningar att växa, mogna, fördjupas i tilliten, men inte vara yvig åt alla håll.
Och i år verkar det vara ett sånt år som är bra för frukt, fast alla förutsättningar har varit mot tillväxt utifrån hur jag ser det logiskt, med kyla, torka, översvämningsregn. Kan det också gälla vår församling? Trots att åldern går upp och vi minskar naturligt, kan det ske något nytt, kan det växa igen?
Vi får söka Guds plan och väg för församlingen, en bön kan vara: Herre visa mig din väg och gör mig villig att gå den, med ord från den heliga Birgitta. Jag läste precis en förunderligt fyndig formulering: Herre, jag ligger i ett bollhav – visa mig vilka bollar jag ska jonglera med och gör mig klok nog att inte slå på alla. (Karin Fritzson).
Vi kan få ta emot av Skaparen, få bära frukt, frukt som består, och vara till både nytta och glädje. Kanske att vi önskar få se mer av glädjen och att vi vågar bjuda på vår frukt, som inte kommer av vår ansträngning utan ur relationen. Tänk om vi om ett år kan säga, det verkar bli ett riktigt äppelår i församlingen, nu får vi ta emot.
Välsignelse över dig och genom dig.
Jessica Elnefred,
pastor
